Vattkoppor
Vattkoppor är en mycket smittsam virussjukdom. Viruset heter varicella zoster och tillhör herpesgruppen. Efter en vattkoppsinfektion lägger sig viruset latent (sovande) i våra nervceller i kroppen och det är samma virus som senare i livet kan utvecklas till bältros (herpes zoster). Sjukdomen kan ge symtom i varierande grad, allt från väldigt lindrigt till mycket jobbiga besvär med komplikationer. Feber, sjukdomskänsla, hosta och utslag i form utav vätskande blåsor som kliar och smärtar är de vanligaste symtomen.
Hur smittar vattkoppor?
Genom utandningsluften från de som är smittade tex genom att man hostar eller nyser. Det kan även smitta via hudkontakt. Det tar oftast runt 2 veckor från det att man har blivit smittad till det att man får symtom.
Utslagen kan komma överallt på kroppen och på slemhinnor som tex. i munnen, i halsen, vid ändtarmsöppningen, på blygdläpparna, på penisen och ibland i ögat. Komplikationer kan uppstå genom att blåsorna infekteras av hudbakterier och ge bestående ärr. Ovanligare komplikationer är lunginflammation som kan vara mycket besvärlig, och hjärnhinneinflammation, ibland också hjärninflammation. Särskilt allvarlig är sjukdomen om den drabbar personer med nedsatt immunförsvar eller drabbar ett nyfött barn till en mamma som just i anslutning till förlossningen insjuknat i vattkoppor.
Vem kan få Vattkoppor?
- Alla personer som inte har haft vattkoppor.
Hur kan vi hjälpa dig?
Vaccin mot vattkoppor ges i två doser med minst 4 veckors intervall, men vår läkare rekommenderar 2- 6 månader mellan vaccinationerna till barn. Vuxna rekommenderas att ta dos 2 efter 2 månader. Ska ej ges till de som har medicin eller sjukdom som påverkar immunförsvaret negativt, eller är gravid.
Pris: 720:-
För dig som vill läsa mer
Hur uppkom Vattkoppor?
Vattkoppor är en sjukdom som har funnits i mänsklig historia i tusentals år. Den äldsta dokumentationen om sjukdomen kommer från antikens Grekland, där Hippokrates beskrev sjukdomen som en form av mässling.
Under medeltiden var vattkoppor en vanlig sjukdom, och det ansågs vara en relativt mild sjukdom som de flesta människor överlevde. Men sjukdomen var också mycket smittsam och spreds snabbt bland befolkningen. Det var vanligt att isolera sjuka personer och att undvika sociala sammanhang för att minska risken för att sjukdomen skulle spridas.
Det var först på 1700-talet som vattkoppor blev mer välkänd som en sjukdom som orsakar allvarliga komplikationer och ibland även död. Fram till slutet av 1800-talet fanns det inget botemedel mot vattkoppor, och behandlingen fokuserade på att lindra symtomen.
Under 1900-talet utvecklades vacciner mot vattkoppor, vilket har minskat antalet fall av sjukdomen markant. Vaccinering mot vattkoppor rekommenderas idag för barn, och även vuxna som inte har haft sjukdomen eller som inte har vaccinerats kan vaccinera sig.